Restade taper dyker upp...

...i dubbel bemärkelse!

Paris i våra hjärtan!

I väntan på tapeter

I veckan var vi på Gengåvan och köpte två röda, stapelbara stolar för 55 kr styck. De skall målas silvriga för att passa in i Treans Paris-silvriga rum.

Trean har oändliga mängder småpryttlar. Vackra saker för en 9-årig. Skräp för en mamma. Men, 9-åringar växer upp och fram tills dess bör sakerna förvaras smidigt. En sådan här hylla, se bilden nedan, hade jag när jag var liten. Nu hittade vi en på Gengåvan för 20 kr. Den skall också målas.

 PRO Paint. Spraymålning is the shit - om man kan få det jämt utan rinningar...

Stolarna grundas med vit färg, för att senare bli silvriga. Smidigt med kromade ben. Lätta att plocka av och lite mindre att måla!



Golläggaren på besök

Inramning

I flera år har två tavlor som Ettan målat stått på skänken och spiselkransen i väntan på att någon (jag) skall få tummen ur och ta dem till ramaffären. Så helt plötsligt, som av en händelse, så hände det. Jag ville ha silverramar och det gjorde valet av ram 75% enklare. Nu är det gjort till en kostnad av 1500 kr, sitter nu Ettans konst inramat på väggen.

P.S Det är svårt att ta bilder på tavlor i glas. Allting speglar sig.

Tapetsering

I eftermiddag fick vi upp non woven tapeten från Eco. Den är grå metalic och skall kombineras med tapeten från InTrade. I väntan på att den skall komma skall vi börja fixa med hyllan och skrivbordet.

Trean är mycket nöjd!

Färgen torkar

Taket är målat tre gånger. X antal lager av spackel har lagts på och slipats av.

Väggarna är målade en gång så att inte gamla tapeten ska lysa igenom i skarvarna.

Den fasta hyllan är vitmålad och redo att fixas. Idag kommer metallic tapeten upp och under v. 44 kommer leveransen med fondtapet. Där gjorde vi ett misstag och lät Trean välja fritt och det visade sig att Paris tapeten från InTrade inte var en non woven-tapet utan av papper. Big mistake.

Som tur är kan vi låna tapetserarbord av vänner, men vi hade lovat oss själva att aldrig mer tapetsera på gammaldagsvis. Kommer vi ens ihåg hur man gör?