Ibland blir jag rädd...

...över hur vi resonerar kring huset, eller inte resonerar.
Grannarna skulle ha en snickare som skulle ta hand om sina gavelspetsar.
Men, va fan.
Man kan alltså leja bort grejer.
Slippa lägga 3 veckors semester på att serva sin man som klättrar på fasaden.
I sol som i regn.

Jag tror inte det.
Nu är bara frågan om den lille snickaren vill bygga upp skjulet mellan husen.
Byta alla fönster.
Måla takfot.
Renovera 2 badrum och en tvättstuga.
Och fixa en kåpa till skorstenen.

Men gavelspetsar är visst en av hans specialiteter. Och Jim tänkte till och beställde grundat virke. Ibland är vi med i alla fall. Tur att man har grannar som sätter lite fart på döfläsket och pekar ut riktningen, åt rätt håll.